Annie - Jag är flickan som dokumenterar livet

Ord på ord. Sak på sak. Nedpackat i en låda. Det är en hemlig låda som bara är till för mig. Undanstoppat och bevarat. Jag samlar på, och rensar ur. Travar på hög och klistrar in. Bild för bild. Små föremål. Jag samlar på minnen. Håller dem hårt.

I lådan ligger vänner på hög. Dokumenterade även de. Mina ord. Mina tycken. Där finns bilder på dem. På de döda. Där finns bilder på de levande. Bilder på de som rört mitt liv och format mig till den flicka jag är idag. Flickan som dokumenterar sitt liv. Det är osmakligt hur man kan sammanställa ett liv så som jag gör.

Brev i massor, uppdelade, sorterade, bit för bit, person för person. De är samlade på pärm och konserverade. Det är mina ord. Mina vänner och hur jag ser på dem.

Poesi från en oerfaren jag, från en annorlunda jag. Där finns mina hemligheter, mina kärlekar, mina hat. Långa listor av hat. Där finns mina almanackor. Dag för dag, år för år. Mina dagar, mina händelser. Där finns mystiken. Det ingen annan får se.

Jag har mina gåvor i travar. Barnteckningar och pärlhalsband. Gamla stenar jag fått. Allt påminner om mig. Allt påminner mig. Kanske inte alltid om lustiga saker. Men saker jag måste komma ihåg för att inte glömma vem jag är. Jag vill aldrig bli någon annan. Hur mycket jag än försökt så varken kan jag eller vill jag bli någon annan.

Jag är flickan som dokumenterar livet. Ord på ord. Sak på sak. Nedpackat i en låda. Det är en hemlig låda som bara är till för mig. Även fast jag berättat vad som finns i den så har ni ingen aning. Ni har ingen aning om vem jag är och vilka hemligheter jag bär på. Ni känner inte till mitt liv. Men ni vet att det får plats i en låda. Inte en stor låda. En ganska liten. En liten låda som står i ett hörn, oftast med locket lätt på glänt. Den samlar damm.